En uthållig värld behöver ett nytt ekonomiskt tänkande av Johan Sandwall Låt oss en kort stund tänka oss att jorden vore befolkad med människor av Jesus kaliber. Om alla vore som honom, med sitt fantastiska kärleksbudskap, så skulle nog mänskligheten inte ha så stora problem. Då skulle givandet vara viktigare än tagandet. Vi skulle nog inte behöva militärer, poliser och domstolar t.ex. Även penningsystem, räntesystem, ägandekonflikter etc skulle vara onödiga och okända begrepp. Människokärlek, empati omsorg och hänsyn skulle vara ledtrådar för människorna. Jag tror att de flesta kan hålla med om påståendet i artikelrubriken. Dagens samhälle med sitt ekonomiska system, eller sitt ekonomiskt-politiska system som jag hellre kallar det, mår inte bra. Att jag kallar det just så beror på den bestämda uppfattningen att inga av våra ledande politiker har viljan att ifråga sätta det rådande systemet. Jag tror faktiskt att de har det alltför bra själva. Alla förslag från politiskt håll rör bara marginella ändringar, ingenting som ger vanliga människor nya rättvisa förutsättningar att förändra sin ekonomiska situation. Ett samhällssystem och ett samhällsklimat som lever upp till alla fina formuleringar i t.e.x FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna måste ge människorna chansen att få kontroll över sina egna liv. En snabb slutsats skulle då kunna vara att byta ut maktmänniskorna. Riktigt så enkelt är det nog inte. Jag tror att vi måste införa ett nytt samhällssystem som både kräver ett, ska vi kalla det högre medvetande, samtidigt som det stimulerar människorna till att bete sig bättre mot medmänniskor och miljö. Ett sådant system måste också belöna människorna bättre så att de känner entusiasm, livslust och därmed en växande samhörighet med medmänniskor och samhället. Tyvärr är det nog ytterst få om ens några som kan jämföras med Jesus. Men vänta kan vi inte hitta några ”öar” här på jorden där drivkrafterna är sådana som präglade Jesus liv!? Jodå faktiskt tror jag vi kan hitta dem inom (fungerande) familjer, släkter, föreningslivet etc. Vad är det då som är typiskt där som vi inte ser i det nationella eller globala samhället? I en familj kan vi hitta en balans där vi arbetar tillsammans i samverkan, där vi lever på samma materiella nivå. Vi kan starkt känna t.e.x att de extra hundralapparna som jag som familjeförsörjare råkat tjäna skulle göra störst nytta om vi köpte en ny jacka till sonen i stället för att jag går ut på krogen med arbetskompisarna! Vad är nu detta? Jo vi maximerar nyttan inom familjen och känner en stark glädje av att kunna bidra. Hade jag i stället gått på krogen och sedan bakfull morgonen därpå mött sonens ledsna blick över att tvingas gå till skolan i den gamla slitna jackan så hade jag nog både skämts och mått (extra) dåligt. Det är alltså – vill jag påstå – andra drivkrafter i familjen än i de större ekonomiska konstellationerna. I familjen kan vi hitta begreppet lagom. Det är inte ett självändamål med maximala inkomster och levnadsstandard. Vi vill hitta en balans mellan arbete, fritid och gemensamma aktiviteter och INGEN lämnas utanför. Lite som en parentes vill jag kort nämna hur våra stora bankkoncerner, som ju är veritabla vinstmaskiner arbetar. Dels kan de skapa pengar själva och dels går handläggningen av en låneansökan till så att först måste man bevisa att man har en bra ekonomi d.v.s redan har säkerheter (ung. förmögenhet) sedan får man låna! Paradoxalt nog betalar man lägre ränta om man har bättre säkerhet (är rikare) än om man har sämre säkerhet (är fattigare). Jesus ord om att ”åt den som haver skall varda givet” klingar tydligt i mina öron. Vi anar tydligt den stora skillnaden. Banken tar normalt inga risker. Den har egentligen inget intresse av att låntagaren klarar att betala tillbaka enligt amorteringsplanen. Ett positivt exempel kan dock vara Grameen Bank som ju överraskande och till min stora glädje fick Nobels fredspris 2006. Banken lånar ut mikrokrediter till kvinnor utan normala banksäkerheter. Över 2 miljoner kvinnor som slutit sig samman i grupper om 10 – 40 har fått hjälp till mindre investeringar som en symaskin, en ko, en mobiltelefon eller dylikt. Dessa enkla investeringar har ofta gett avgörande möjligheter till att skapa försörjning för den egna familjen. Detta det allra viktigaste för optimism och självkänsla, att få kontroll över sina livsbetingelser. Säkerheterna för lånen då? Kvinnorna går helt enkelt i borgen för varandra. De får helt enkelt ett positivt intresse av att grannkvinnan lyckas i sina försök att försörja sin familj. Sådana drivkrafter är viktiga och måste uppmuntras. Själv hörde jag talas om Grameen Bank i slutet på 70-talet när den var nystartad. Nu har den alltså vuxit och har idag 2 miljoner kvinnor som låntagare. Ytterligare ett positivt exempel kanske kan vara samhället Gnosjö med den s.k Gnosjöandan. I Gnosjö lever man så tätt att företagsliv, föreningsliv och privatliv hakar i varandra. Går det dåligt någonstans så blir många berörda. Man har helt enkelt funnit det naturligt att hjälpas åt. Man kan hjälpa en annan företagare med arbetskraft, med underleveranser etc. Man har ett intresse att stötta gemensamma intressen som kulturliv och idrottsliv. Ett resultat är lägre arbetslöshet, mindre bus och kriminalitet. Hur fungerar det i de större ekonomiska konstellationerna då? Jag tänker på företaget vi arbetar i, nationen eller varför inte hela det globala samhället? Några bärande principer vilka är fundamentala för utbildningen vid våra ekonomihögskolor ska nämnas här. Målet är högsta möjliga vinst! Pengarna måste förränta sig och pengar kan ju växa eller vad? Vi måste konkurrera med övriga i branschen! Chefer motiverar vi med bonusar och fallskärmar. De lågutbildade på golvet motiverar vi med sänkt A-kassa och sämre sjukersättning! Miljöproblemen kan vi åtgärda med ekonomiska insatser. Investeringen är lönsam men det finns tyvärr inga pengar i budgeten. Allt ska köpas så billigt som möjligt och säljas så dyrt som möjligt! Vänta nu, om allt (i livet) skulle gå ut på att köpa billigt och sälja dyrt så är människan i strid med sig själv vill jag hävda! Hittills har vi litat på vår subjektiva erfarenhet och trott att vi skulle utveckla välfärden, avveckla fattigdomen och miljöproblemen mm. Nu har dock objektiva fakta blivit så tydliga att inte ens den mest vältalige politiker eller företagsledare kan förneka att mänskligheten är på väg käpprätt åt skogen. Den viktigaste insikten i dessa dagar är nog ändå den begynnande klimatdebatten med den yrvakna insikten om termodynamikens giltighet. (Fotnot 1, se längst ner.) Hur ska vi då kunna skapa något nytt där den lokala ekonomin med drivkrafterna samverkan och medmänsklighet m.m kommer in som parametrar i de större ekonomiska konstellationerna (i fortsättningen kallad den centrala ekonomin) där ju maximal vinst och konkurrens är de förhärskande begreppen och drivkrafterna? I den centrala ekonomin får vi lön efter hur många timmar vi arbetat multiplicerat med vår timlön. Timlönen definierar jag här som vår kompetensfaktor. Här fungerar det alltså precis som när vi krattar i trädgården. Ett antal timmar gånger vår kompetens. Men vi arbetar ju inte bara för vår egen försörjning. Vi är också ålagda att betala skatt till det gemensamma. Självklart ska vi betala skatt, vi är ju solidariska med sämre lottade medmänniskor och den nödvändiga samhällsapparaten. Men hur betalas skatten då? Jo skatten tas idag ut som en procentsats på årslönen och det OBEROENDE av hur många timmar vi har arbetat! Det blir någon slags slaveri detta att det enda arbete vi kan få göra helt åt oss själva är oavlönat arbete. En annan viktig sak i ett framtida rättvist och för individen stimulerande ekonomiskt system är att symbolen pengar bättre måste motsvara objektiva fysiska värden. Vi måste helt enkelt hitta en ny värdebas för pengarna. (Fotnot 2, se längst ner.) Några enkla omedelbara konsekvenser: Det kanske lyser igenom men jag vill ändå nämna att jag tror på människan, dvs att hon med de rätta förutsättningarna vill och kan göra rätt för sig. Hon måste få och ha en rättighet att få försörja sig själv. Det ska alltså inte behöva betraktas som en skyldighet. Hon har helt enkelt rätt att äga sina livsvillkor. Idag är alla taxeringsuppgifter offentliga. Man kan med hjälp av ett telefonsamtal till skatteverket få personnummer och deklarationsuppgifter för alla skattskyldiga. Även deklarerad timpenning och antal arbetade timmar förutsätter jag kommer att vara offentliga. Några praktiska exempel vid tillämpning av tidsfaktorekonomin.
Detta kan i förstone uppfattas som en skärpning av skattebelastningen för alla de kategorier som tjänar mindre än ”brytpunkten” i skatteskalan vilken idag ligger på ca 26.000 kr. Betänker man dock att tidsskatten avser att ersätta i stort sett alla dagens skatter blir utfallet ett annat. Tidskatten kunde ersätta löneskatter , kapitalbeskattningen, fastighetsskatten, förmögenhetsskatten momsen mm. Idag har också den högavlönade betydligt större möjligheter att undandra sig beskattning med olika former av avdrag och skatteplanering. I det nya systemet får samhället garanterat skatteintäkter motsvarande det antal timmar som är fastslaget. Antag att våra testpersoner har behov av att skaffa sig en buffert på säg 50.000 kr eller de kanske vill investera i framtiden som en större lägenhet, en sommarstuga eller något dylikt. Vad skulle det innebära för behov av extra arbete jämfört med dagens system?
En annan viktig konsekvens av tfe blir också, som tidigare nämnts, att man kan få råd att anlita hantverkare i en helt annan omfattning än i dagens system. Idag måste vanliga löntagare kanske arbeta 5 timmar extra för att anlita en hantverkare i en timme. Följaktligen är vi många som fixar målning, tapetsering, elarbeten etc själva med kanske ibland dålig kvalitet som resultat. Imorgon kommer en hantverkstimme kunna kosta ungefär lika mycket som en extra arbetad timme för en vanlig löntagare. Jag hoppas nu bara att läsaren inte tror att jag missunnar någon att arbeta på egen hand i det egna hemmet. Sådant arbete är alltid en källa till stor tillfredsställelse även om man ibland tar sig vatten över huvudet. En viktig skillnad mellan den centrala och den lokala ekonomin är att i den centrala brottas vi med problemet ”arbetslöshet” vilket inte existerar i den lokala. Arbetslöshet är egentligen ett felaktigt begrepp. Det borde heta ”anställningslös”. Arbete finns det ju hur mycket som helst, det är bara det att det inte alltid är någon som vill eller kan betala för det i pengar. I den lokala ekonomin som familjen eller den ideella föreningen finns det alltid arbete för alla! Då alla människor – enligt min uppfattning – vill och kan och har rätt till att få styra över sitt eget liv så måste samhället i utbyte mot arbetsplikt betala ut någon form av ”medborgarlön”. Det finns ju idag hur mycket otillfredsställda behov som helst inom t.e.x områden som vård, skola och omsorg. Byråkratin som ägnar sig åt att fördela något hundratal bidragsformer, Sammanfattningsvis så måste ett nytt ekonomiskt system få den lokala ekonomin och den centrala att närma sig varandra. Det måste bygga på ekologiska fakta och insikter (se fotnot 4, längre ner). Det måste bli mer objektivt, kopplas bättre till fysiska värden och bli neutralt ur fördelningssynvinkel. Då kan också hierarkierna börja brytas ned och demokratin och den viktiga kulturen börja blomma. Fotnot 2. Fotnot 3. Jag tror också vi kan hitta en hel del från äldre tider som kunde vara användbart inför framtiden. Min svärmor t.e.x växte upp tillsammans med elva syskon i ett litet torp norr om Stockholm på 20-talet. Det var ett mycket hårt liv men alla tolv syskonen har klarat sig bra ända upp i vuxen ålder. Man fick bo i torpet mot att man gjorde sina dagsverken. När svärmors far inte orkade längre så fick någon av sönerna träda in och utföra dagsverkena. Detta måste betraktas som en ren tidsfaktorekonomi! Utöver dagsverkena användes tiden till de egna små odlingslotterna och diverse ströjobb Även om vi idag inte kan föreställa oss hur hårt livet var för familjen på fjorton personer så fanns det ju ändå tak över huvudet och mat från odlingsmarken. På något sätt fanns det i denna ekonomi en form av frihet. Efter att dagsverkena utförts kunde man disponera tiden HELT för egen vinning. Fotnot 4.
Bilaga 1 Bidragstyper Försäkrad genom bosättning
|
